Inledning. Detta är ett arbete som kommer att behandla en principfast och övertygad människas liv. Tyvärr gick han en alldeles för tidig död till mötes under Hitler regimens sista år i Österrike. Materialet till arbetet har jag erhållit ifrån ett arkiv i Wien; Das DOKUMENTATIONSARCHIV DES ÖSTERREICHISCHEN WIEDERSTANDES (DÖW). Detta arkiv stötte jag på då jag fortfarande ämnade behandla det österrikiska motståndet i största allmänhet. Nu såhär efteråt förstår jag hur stor den uppgiften i själva verket var. Att ha arbetat med en enda motståndsgrupp och i synnerhet med en enda person, Dr Otto Haas har inte varit ett lätt arbete men nu när jag är klar lämnar jag in det med en viss stolthet för jag trodde aldrig att jag skulle lyckas med det. Mina tvivel började då jag fått mitt material som jag hade beställt ifrån arkivet i Wien. Jag hade väntat oroligt i veckor på det och var ivrig att börja när jag väl skulle få det, eftersom jag redan var ett par veckor för sent ute. Så fort jag öppnat det tjocka kuvertet och undersökt materialet hamnade det på hyllan i ytterligare ett par veckor för jag hade ingen lust att ta itu med det. Materialet var på tyska, faktaspråk , en enda lång uppradning av händelser, och allt på lösa stenciler utan sammanhang ! Det var dokument från rättegången, brev skrivna av Dr Haas, hans syskon och vänner, mindre biografier om hans liv skrivna av olika källor som inte alltid stämde överrens med varandra. Idag är jag förvånad över att jag klarat reda upp härvan av lösa trådar och att jag fann det så pass intressant. Jag hoppas att Ni finner läsandet intressant och engagerande för det är mitt syfte med denna skrift. Jag vill visa på att det även i Österrike, som många ser som medlöpare till dåtidens Nazi-Tyskland och vilket de till viss del var, även fanns ett visst motstånd. Detta är av största vikt för mig att reda ut hur det verkligen förhöll sig eftersom jag är österrikiska till hälften och tillbringar mycket av min tid i Österrike. Jag är glad att jag genom min läsning har sett att det var inte hela det Österrikiska folkets vilja att bli annekterade av Tyskland och Dr Otto Haas får representera en del av motståndet. Otto Haas barndom och uppväxt. Haas föddes år 1906 den 6:e Januari i Altenburg, Ungern nära den Österrikiska gränsen. Han var det första barnet i en syskonskara på fyra. Hans fulla namn löd Johann Otto Haas. Hans mor Philomena (född 1881 ) kom från en fattig storbondsfamilj och hade tillbringat endast ett fåtal år på byskolan innan hon vart tvingad till att tjäna sitt eget uppehälle. I unga år träffade hon sin man Josef Trexler ,som var metallarbetare. De gifte sig och strax efter Haas födsel flyttade familjen till Wien. Där levde de under de allra sämsta förhållandena i arbetarkvarteret Birgittenau.Otto Haas och hans syskon Eduard, Mena och Josef Haas tillbringade sina barndomsår i denna misär som arbetarna över hela Europa befann sig i. Socialreformerna i Österrike i början av seklet till förmån för arbetarna hade hjälpt ringa. Arbetarna bodde i ghetto-liknande områden, stora familjer i ett rum eller skyffen. Detta fick snart föräldrarna till Otto Haas att anamma det på frammarsch socialdemokratiska partiets stadgar. Framför allt modern som 1909 gick med Socialdemokratiska Kvinnoförbundet. Hon brukade flitigt använda sig av frasen; " Kunskap är makt " vilket förutom hennes aktiva medverkan i partiet fick henne att outtröttligt arbeta på sin vidare utbildning. Denna strävan samt en djup humanistisk socialistisk världssyn överfördes och anammades av barnen och främst av Otto som tidigt studerade och intresserade sig för socialistisk litteratur. Otto Haas som var den äldste i syskonskaran utvecklade modern ett i synnerhet innerligt förhållande till. 1923 dog fadern efter år av lidande och modern stod ensam med försörjningsbördan. Rektorn, Dr Albert Krassnig,för folkskolan som Haas och hans syskon besökte skriver fyrtio år senare i sina minnen av Otto Haas och hans syskon; "Alla barnen i familjen Haas var svårt undernärda som så många andra barn på den tiden. I skolan utmärkte de sig genom sitt utomordentliga uppförande och sitt vårdade språk. Otto Haas genom sin mångfaldiga begåvning och sin iver att lära sig. " Hämtat ur boken "Otto Haas, Ein revolutionärer Sozialist gegen das dritte Reich ".Skriven av Paul Schärf, Europa Verlag. UTBILDNING Otto Haas gjorde tidigt sitt yrkesval och det var att bli lärare.Detta var ett val ursprunget ur hans politiska tro. Han ville ge massorna kunskap. Han började med att besöka en Lärarutbildningsanstalt i Wien. 1925 tog han studenten därifrån med mycket stor framgång. Han antogs därefter på hösten -25,på högskolemässig utbildning och Otto Haas besökte många föreläsningar. Denna studietid var inte lätt eftersom han som äldste son måste hjälpa modern att förse de yngre syskonen med bröd för dagen så att inte modern skulle arbeta ihjäl sig. Han gav extra lektioner, och tog sig an varje arbete som blev erbjudet honom.Han var längre tid byggnadsarbetare, tidvis bibliotekarie och organisatör inom socialdemokratiska ungdomsgruppen Röda Falken vilket fungerade ungefär som dagens scouter gör. Så när dagen blev för kort för honom tillbringade han nätterna med sina studier. Studiekamrater på högskolan har efteråt beskrivit honom som en "stilla, flitig och politiskt klart orienterad människa. (Boken av Paul Schärf ) Han hade trots sitt mångsysslande eller på grund av det utvecklats till en hjälpsberedd och högintellegent man enligt hans studiekamrat Frau Regierungsrat Dr Matzner. ( Paul Schärf ) Han tog slutligen sin efterlängtade examen efter fyra terminers slit vid högskolan.Han bestämde sig för att ta en paus i sina studier och det föll sig så lyckligt att han 1928 lyckades få ett jobb som lärare för mellanstadie klasser. Han var en engagerad och engagerande lärare och hade bra kontakt med sina elever och med deras föräldrar. Med några av föräldrarna stod han i så nära förbindelse med så att senare, under åren av illegalitet skulle de komma att föra ett politiskt samarbete. Trots studier,arbete och engagemang i partiet hann Haas med sina vänner och sina älskade vandringar i Wiens omgivningar. Hans vänskapskrets samlades oftast runt det långa bordet i "Haasemutters " våning. Där träffades de alla; syskonen; Josef Haas som också skulle bli lärare, Eduard Haas som studerade medicin, Mena Haas som var montessori lärarinna och skulle till att gifta sig, studiekamrater. Det diskuterades, sjöngs och kritiserades, skämtades i timtals och Otto Haas lugna karismatiska personlighet befann sig i centrum. Han var den, runt vilken alla samlades. Otto Haas hade även andra intressen utanför politiken och var en brett bildad man men det var politiken som skulle dominera hans liv. De glada dagarna runt familjens köksbord i vänners lag var räknade. Sammanbrottet av demokratin år 1934 var början på år av illegalitet för Otto Haas och oliktänkande. Det mindre engagemanget i partiet i och med att det upplöstes gav Otto Haas tillfälle till att avsluta sina universitets studier och år 1937, ett år innan Hitlers inmarsch i Österrike erhöll han titeln Filosofie Doktor. Hans doktorsavhandling som behandlade social reformer till förmån för arbetarklassen i sammanhang med den socialdemokratiska teorin visar på riktningen av hans intressen. INVECKLAN I PARTIET Som framgått av den tidigare texten blev Haas tidigt involverad och entusiasmerad av de socialistiska idéerna. Han utmärkte sig förutom sin intelligens och sitt flit för sin rastlöshet. Han var en utpräglad sanningssökare och bildade sig i sin ungdom en från det socialdemokratiska partiet fristående grupp bestående av, liksom han själv var, andra ungdomsledare. Gruppen behandlade socialistisk livsföring. Ur dessa samtal uppstod hans uppfattning om att socialismen starkt ska grunda sig på etniska grundlagar och inte som marxismen på naturlagar, ett visst händelseförlopp. POLITISK UTVECKLING Den 28 Juni 1914 sköts den österrikiske ärkehertigen och tronföljaren Franz Ferdinand under ett besök i det till kejsardömet hörande Sarajevo. Skottet blev den utlösande faktorn till första världskriget men också den händelse som bidrog till den österrikiska kejsarätten Habsburgs fall och upplösningen till dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Kejsar Karl, Franz Ferdinands efterföljare avsade sig den 11 november 1918 rätten till tronen och makten. En dag senare proklamerade den provisoriska national församlingen republiken Österrike. Efter fredsfördraget i Versailles uppstod nya stater som Österrike Ungern Tjeckoslovakien. Kungadömet Serbien erhöll större områden och utvecklades senare till Jugoslavien. Också Rumänien och Polen erhöll land från tidigare dubbelmonarkins territorium, och blev väsentligt större. Ett enormt handelsblock hade rasat samman och dragit mycket med sig ner. Den unga republiken Österrike stod inför nästan olösliga problem. De nya gränserna med Ungern, Jugoslavien och Tjeckoslovakien hölls till en början stängda och under en lång tid som följde var råvaroimporten såväl dom exporten starkt hindrad genom tullrestriktioner. Uppkomsten av auktoritära regimer i Tyskland och Italien försvårade de ekonomiska och politiska framstegen i den ännu på svaga ben stående republiken Österrike. Det ledde till flera allvarliga motsättningar mellan socialdemokraterna och det borgerliga blocket som utgjordes av det kristdemokratiska partiet och andra högergrupper. Paramilitäriska grupper utvecklades och stod emot varandra t.ex. det så kallade "Schutzbund" och "Heimwehr". Genom en politisk kortslutshandling slog den 4 Mars 1933 nationalrådet, den folkvalda kammaren i det österrikiska parlamentet ut sig själva. Bundeskansler dr Engelbrekt Dollfuss övertog i statskuppsliknande former hela makten. Han regerade med hjälp av en krigsundantagslag från år 1917. Detta var slutet på republiken och demokratin för många år framöver. Dollfuss som styrde Österrike diktatoriskt under Italienskt fascistiskt inflytande hade förbjudit mindre partiorganisationer men i Februari 1934 upplöstes det socialdemokratiska partiet helt trots att det erhållit 41% av rösterna i det senaste parlamentsvalet. Dollfuss förbjöd även det nationalsocialistiska partiet som fick allt större inflytande i Österrike främst genom dess framgångar i Tyskland och den allt tyngre ekonomiska krisen i Österrike och världen. NSDAP började använda sig av terror metoder efter Hitlers maktövertagande i Tyskland 1933 och genomförde den 25 Juli 1934 ett kuppförsök som misslyckades men som medförde Bundeskanzler Dollfuss död och många andras därtill. Efterträdaren Doktor Schuschnigg som försökte fortsätta styra Österrike som en auktoritär ständestat för att rädda landets självständighet skulle komma att få den minsta egentliga makt en regering i Österrike dittills haft.Han fungerade som en marionett som styrdes av Hitler och Mussolinis intressen. NSDAP-partiet fick ett uppsving genom detta medan andra övriga illegala partier fick fortsätta sin underjordiska verksamhet. De gömde sig bakom fasader av tidningstryckerier, studentföreningar och sportklubbar. Denna illegala verksamhet ledde till att om man greps sattes man i fängelse för en tid eller botfälldes och det var en risk som många tog utan någon större tvekan för att protestera mot Schuschnigg-regimen. Hitler utövade en allt starkare press på Dr Schuschnigg som fick göra många eftergifter till NSDAPs fördel.Tesen om den andra tyska staten började nu tas i bruk i Österrikes utrikespolitik.Detta fråntog Schuschnigg all möjlighet att motarbeta den nationalsocialistiska ledargruppen i Österrike. Avtalet i Berchtesgarden i Februari 1938 närmade Österrike till Tyskland ytterligare.Den österrikiska presidenten fick genom hot och utpressning skriva under ett fördrag som i stort gick ut på att Österrike först och främst skulle handla enligt Hitlers intressen och NS kom med i regeringen. Detta gav dem ytterligare ett stort uppsving och många slöt upp på deras sida men samtidigt var det många som var emot. Fördraget satte igång många patriotiska rörelser, och såväl inom det översta skiktet i ståndsstaten som inom arbetarklassen växte ett beslutet motstånd. I desperation gjorde Schuschnigg ett sista försök att komma undan stor Tysklands maktövertagande med en folkomröstning som med största sannolikhet inte skulle ha fallit ut till Hitlers favör. Folkomröstningen genomfördes emellertid aldrig då Hitler genast aktiverade sina trupper och verkställde det Österrikiska Anschluss. Detta var den 12 Mars 1938. Schuschnigg var en av de första att beträda ett koncentrationsläger i nationalsocialistisk regim men inte en av de sista. SOCIALDEMOKRATIN I ILLEGALITETEN Den första fasen av illegalitet som inletts år 1934 avslutades med en stor arresteringsvåg år 1935, beroende på grupperna blivit för aktiva ( spridning av förbjuden politisk litteratur, och hemliga vapenlager. ).Mer än 200 medlemmar i det socialdemokratiska partiet hamnade i fängelse eller sändes till Dachau, som fortfarande var ett arbetsläger och inget koncentrationsläger. I fas två i illegaliteten bildades politiska elitgrupper i Bayern och Österrike. 1937 var de 13 till antal. De organiserades från utlandet. Centralerna fanns i Paris, Tjeckoslowakien och i Schweiz. Kontakterna grupperna emellan sköttes med hjälp av kurirer. Grupperna såg sina uppgifter i att observera fascismen och i samband med en kris som krigsnederlag överta ledningen. Grupperna var så pass väl- informerade politiskt att de före krigsutbrottet gjorde en täligen exakt analys angående vid vilken tidpunkt, med vilken avsikt och var Hitler skulle anfalla, ( Polska attacken ). Organisationen jobbade sedan 1935 med största säkerhet och det förekom inga arresteringar mer. Sammanlagt jobbade det 170 personer inom det socialdemokratiska parti-motståndet. I samband med krigsutbrottet -38 övergick illegaliteten i sin tredje fas, den svåraste av dem alla; den under nazi-kontrollen. VAD NAZI-TIDEN INNEBAR FÖR DET ILLEGALA ARBETET. Nationalsocialisterna och Gestapo, den hemliga polisen drog sig inte för att ta i med hårdhandskarna. Detta var man medveten om i motståndsrörelserna. Man visste om SA och SS prygelkällare, om de omänskliga tortyrmetoder Gestapo använde sig av. Man visste om de förskräckliga lidandena och morden i koncentrationslägrena och döden för bödelns yxa. Och motståndsmännen visste att chansen var stor att de gick ett liknande öde till mötes. Trots det fortsatte kampen och var tvungen att fortsätta. Så här berättar Erna Erbel ( idag Hedrich ) om sin tid i motståndsgruppen " Neu Beginnen ". ( Källa Brief uber Otto Haas, Umschlag nr 233, Das Dokumentationsarchiv des österreichischen Wiederstandes,DÖW.) "Fyra års illegalt arbete mot den nationalsocialistiska våldsregimen, betyder ett ständigt arbete med döden kikande över ens axel, men döden såg vi också hos våra fiender, denna omänskliga regim som regerar genom brutalitet och med galgen och bödelsyxan som vapen. Att kämpa med hela sin kraft och övertygelse under dessa terrorns år mot våldsregimens undergång var ett måste för att jag skulle kunna fortsätta leva när den väl fallit. Om inte bara njurarna fortfarande smärtade så som skadades under de "tillspetsade" förhören." DR OTTO HAAS INBLANDNING I ILLEGALITETEN. Efter arbetsorganisationernas förbud 1934 fortsatte Haas öppet att stödja offrena för skärmytslingarna i Florisdorf.Hur framgår ej av materialet jag haft tillgång till. I slutet av -34 arresterades han för fyra veckors tid. Året innan hade han fått kontakt med en av de mest avgörande personer för hans livslopp; Waldemar Von Knöringen. Von Knöringen uppehöll sig i Österrike på uppdrag av de illegala tyska socialisterna. Von Knörings bekymmer var att upprätthålla kommunikationslinjer genom Österrike till Tjeckoslowakien och Ungern exempelvis, utifall att den österrikiska socialdemokratin skulle förbjudas och försvinna in i illegaliteten. I Otto Haas såg Waldemar Von Knöringen en själsfrände och entusiast och snart var Dr Haas värvad och tog sig an uppgiften som organisatör av kommunikations-nätet. Efter kontakten med Von Knöringen slutade Haas att vara aktiv i det Revolutionära Socialistiska partiet i Österrike; RSÖ och blev aktiv i den fristående socialistiska gruppen " Neu Beginnen" -nystart som sysslade med -underhåll av kurirarbete. -Utbyte av information. -Ömsesidig politisk orientering. -Inget aktivt motstånd, avaktan på att regimen faller. Detta att han inte längre var med i RSÖ innebar för Haas del att han inte längre fanns registrerad som socialdemokrat i Dollfuss och Schuschniggs arkiv vilket gjorde honom extra värdefull, då han blev svårare att fånga. Inom de närmaste fyra månaderna efter Hitlers maktövertagande som också innebar ett övertagande av registerna arresterades de viktigaste funktionsinnehavare i RSÖ medans Otto Haas gick fri. MOTSTÅNDSGRUPPEN Efter Hitlers inmarsch i Österrike ansåg Otto Haas att han inte enbart kunde arbeta inom ramarna för Neu Beginnen. Han skapade en ny motståndsgrupp och byggde upp ett kontaktnät inom Österrike. Långsamt och noggrant samlade han omkring sig 15 pålitliga personer i Wien. Huvudsakligen rörde det sig om ungdomskamrater och föräldrar till barn han undervisat, däribland läraren Eduard Göth som senare stod med Otto Haas framför Volksgerichtshof. Bland andra hittade Dr Haas en fotograf som fotograferade Haas politiska och analytiska rapporter på microfilm. Han hittade en bokbindare som gömde materialet prydligt i oskyldiga böcker. En annan medarbetare utvecklade ihåliga nycklar för microfilmerna. Flera unga gifta par ställde sina lägenheter till förfogande som träffpunkter och gömställen. Dr Haas hade också en ung fru som arbetade åt honom långt in på natten med att skriva ut hans illegala texter på maskin. Han etablerade kontakter med flera revolutionära företag i Wien , med motståndsgrupper i Niederösterreich men framför allt i Salzburg där det mest aktiva revolutionära socialistiska organet fanns vilket senare skulle bli hans fall. Han återknöt också gamla kontakter från tiden med Neu Beginnen. Knöring i Munchen, innsbruck och Augsburg. Haas befann sig som spindeln i nätet, i mitten av detta informationsnätverk. Han tog emot, studerade och analyserade rapporter och hans analyser kännetecknas an politisk framsynthet och hög träffsäkerhet. han ansågs av sina kända och okända kollegor som den intellektuelle ledaren och av Gestapo som mycket oroande. Ett uttalande av Otto Haas. " Fascismens kanske viktigaste vapen för att kväsa varje oppositionell rörelse är dess fullständiga kontroll över nyhetsmedia. Vi får endast reda på det man tycker är värt att meddela oss. Mot detta monopol finns det för diktaturens motståndare till att börja med en metod, man accepterar helt enkelt inte meddelanden som kommer från den officiella radion och den liktyckande pressen, eller så accepterar man den bara med förbehåll. Denna attityd kan kanske räcka för de antifascistiska massorna, men för oss och våra uppgifter räcker det inte. Vi måste gå längre för att bryta fascismens nyhets och informations-monopol. Vi måste ersätta dessa falska och förljugna meddelanden med korrekta och korregera subjektiva och överdrivna till dess rätta form. Men framför allt måste vi komma över de fakta man inte vill meddela oss. Att organisera en sådan informationsapparat är vår viktigaste uppgift och på den kommer utan tvekan hela vår politiska framtid och framgång att hänga. " Källa:Paul Schärf, Otto Haas Ein revolutionärer Sozialist gegen das Dritte Reich, Europa Verlag. Citatet illustrerar i högsta grad vad Otto såg för syfte med motståndsgruppen, att fungera som en sann nyhetskälla vidarebefodra och vara beredda på att den dag regimen föll ta över. Otto Haas trodde inte på vapnens kraft i slaget mot motståndarna han ansåg dem övermäktiga i det avseendet och förutspådde att det skulle leda dem i fördärvet. GESTAPO KOMMER NÄRMARE SITT BYTE Grupperna hade under den senare tiden av sin verksamhet helt brutit med utlandet så inga objektiva rapporter om det politiska läget i Europa kom dem tillhanda. Krigets utveckling i Ryssland övertygade många medlemmar om att nazi-Tyskland närmade sig sitt fall. Grupperna började bli aktiva nu på ett annat vis än tidigare då man mest hade ägnat sig åt "planering". Man blev allt oförsiktigare och planlade attentat och samtidigt utökades antalet medlemmar i gruppen genom att medlemmar ur järnvägsarbetar-rörelsen anslöt sig. Gestapo lyckades slussa in spioner i den växande organisationen. i Februari -42 började i Salzburg arresteringarna, upp till 200 personer arresterades. I Mars fortsatte arresteringarna i Munchen, Augsburg, i April i tirol och i Juli i Wien. Där fastnade Otto Haas i rävsaxen. Sympatisörer arresterades vid fronten i Frankrike Ryssland och Norge. Fienden hade inget förbarmande. Alla kontakter och aktiviteter spårades upp enda bak till 1935. Förhören innebar nästan utan undantag tortyr och sex medlemmar tog sitt liv i fängelset. När Gestapo väl funnit en trådända att börja i var det lätt att nysta upp härvan som skulle leda till Otto Haas. I April -42 kom en kurir från Salzburg för att varna Dr Haas och hans medarbetare. Haas var vid denna tidpunkt inkallad,(39-42) till arme´n men eftersom han fått en tjänst i omgivningen till Wien som vädertjänst-inspektör hade han aldrig behövt avbryta det illegala arbetet. I motsats, han använde också den information som han lyckades snappa upp i tjänst till sin "nyhets-central". När haan erhöll den hemska nyheten från Salzburg försökte han skicka iväg en varning till Tirol men det var försent för där hade redan Gestapo slagit till. I Innsbruck, Wörgl likaså. Dr Haas var den sista i länken och han var strax på det klara med att det inte skulle dröja länge innan han och hans vänner skulle bli arresterade. I Maj började så arresteringarna i Wien, i Juli arresterades Dr Haas och några veckor senare hans mor som varit aktiv medhjälpare i sonens livsverk. DR HAAS I FÄNGELSE. Över tiden som följde i fängelse är endast en del bekannt. Medfångar ur Arme´-fängelset i Wien, vart Dr Haas först fördes, har lämnat vittnesmål om att han även där uppträtt och stått sin tro trogen och var sina lidande vänner en trogen kamrat. Vid denna tidpunkt var det från hela familjen endast en som gick fri. Otto Haas syster Mena som fick träffa honom först efter att hans ärende lämnats vidare till delstatsdomstolen,(Landesgerichtshof),den civila domstolen och då inte en enda gång utan den strängsta bevakning. Vid den tiden var han en skugga av sitt forna jag, avmagrad och knappt istånd att släpa sig fram av egen kraft. Det är känt, bland annat genom utsagor av från de dåvarande evangelistiska anstaltsprästerna vid delstatsdomstolen, att de politiska fångarna fick för lite att äta, ibland under långa tider ingen mat alls. Och det var inte ovanligt att fångarna dog av svält innan domen hade fallit. Innan Dr Haas hamnat i detta tillstånd av svält hade han fått genomlida mycket av vad som gick att uppleva. Som alla andra ledare till de grupper som samarbetat med honom blev han förd till Gestapos högkvarter vid Morzinplatz och misshandlades och torterades till det yttersta. Tortyren han utsattes för var bland annat den så kallade spegelkammaren som gick ut på att fången förhördes timtals stående i ett rum. Styrkan av strålkastarna riktade mot fången fördubblades i de många speglarna runtom i rummet, detta ledde till att oerhörda huvud, ögon och nervsmärtor uppstod. Vid denna tidpunkt hade Gestapo redan upptäckt organisationernas alla stödpunkter och var också överraskande precist informerade om det politiska ställningstagandet hos ala enskilda deltagare i gruppen. Under tryck av Gestapos bevismaterial och tortyren ska Dr Haas delvis framlagt en bekännelse men i undersökningsarresten och inför domstolen tog han tillbaka alla utsagor som kunde belasta andra. Detsamma gjorde han efter sin dödsdom då han kallades som vittne i andra rättegångar. DR HAAS PROCESS Hans egna process, som gav honom hans sista offentliga tillfälle att uttala sin sin bekännelse till den socialistiska världsåskådningen ägde rum i December 1943. Domen utföll som väntat; dödsstraff. Haas syster, moder och Haas advokat ansökte om nåd ett antal gånger och angav som skäl att han tjänat det tyska riket med sådan iver inom Wehrmacht och systern skrev och pekade på hans hjärtegodhet och medmänsklighet;" Han lät mina yngre bröder studera klart,Hans eget nöje var böcker-vetenskapliga verk av olika slag studerade han i sin fritid..Jag har fått så mycket gott av honom och så mycket kärlek, vilket jag alltid kommer att vara honom tacksam för." ( Källa:Erna EBerls skrift,Umschlag nr 233, DÖW.) Bönerna hjälpte föga, domen stod fast. Dr Haas skriver efter det att domen fallit följande till sin syster;" Alltså äntligen har domen utfallit. Jag har tagit den med ro och fattning. Jag hade ju sluligen inget annat att vänta. Om jag än hyser något hopp, obegrundat eller ej, därom vågar jag i detta läge inte uttala mig."( Umschlag nr 233) En månad senare skrev han följande; "För den, som dör eller måste dö, är döendet inte så svårt."( Umschlag nr 233) Men ännu ett tag hölls Otto Haas vid liv för han var användbar som vittne i processer i Berlin och Prag. I breven som finns att läsa från hans fängelsetid talar hans orubbliga hopp, mod och tron på framtiden. Den 31 December skriver han till sin syster;" Det levde inget när det inte hoppades." ( Umschlag nr 233) Han bönfaller sin syster att utnyttja alla möjligheter till benådning, framför allt för moderns skull," ..för henne kommer min död att vara ett hårt slag.." ( Umschlag 233) Ur alla breven talar en stor oro och kärlek till modern, systern och systerns dotter vars välbefinnande interesserade honom mycket. I det sista brev som når systern avsänt den 27 Augusti bara tre dagar innan hans avrättning frågar han åter om hur de mår och nämner inget om sitt eget själtillstånd. Att han mådde dåligt visar sig emellertid i ett brev skrivet i Juni -44 till systern," Trots all ro och all fattning tär detta väntande, detta nätt och jämt, detta svävande mellan hopp och modfälldhet, mycket på nerverna och trots bästa vilja i världen finns det stunder, tryckta stunder, då jag endast med uppbådandet av hela min ännu excisterande viljestyrka lyckas ta mig ur dem. Jag kommer aldrig kunna berätta, skildra dessa dystra stämningar för någon. Kära Mena! I veckan före pingst hade jag fyra fina dagar, när jag skulle till Rikskrigsrätten. Resan var underbar.Jag såg återigen efter så lång tid, berg, skogar, fält, ängar, och blommor, framförallt blomstrande syrener och fläder. Du kan knappast föresälla dig hur man glädjer sig åt alla dessa naturens bilder. Nu först har jag lärt att förstå diktarens ord om att dricka solen, andas in landskapet. Då växer också längtan om fihet sig så oerhört stor!...." ( Umschlag 233) Dr Johann Otto Haas kunde emellertid inte undgå sitt grymma öde. 125 människor,män, kvinnor, halvvuxna gossar och flickor hade han överlevt ditills. Den 30 Augusti 1944 stod Dr Haas, Otto, i tur. Han hängdes till döds. Ett år innan krigets slut. Allt man minns av honom idag är en staty som lät resas i Wien av honom. På ett dammigt arkiv i Wien Ligger dokument som skildrar hans öde. Det är det ödet jag försökt delge Er. Otto Haas dog emellertid inte ensam, gruppen löstes upp i och med rättegångarna. Fru Philomena Haas dömdes till fyra års straffarbete i Tyskland. Hon återvände till fots till Wien efter sin befrielse av Sovjetiska trupper sommaren1945. Där hon fortsatte sitt liv med två av sina söner dödade i kampen för sin politiska tro. Även hon höll fast vid den och fortsatte att vara aktiv i partiet fram till sin död, om inte för sin egen skull så för sina pojkars. LITTERATURFÖRTECKNING ANDICS HELLMUT; Der staat, den keiner wollte. Wilhelm Goldmann Verlag 1981. SCHÄRF PAUL, Otto Haas ein revolutionärer sozialist gegen das dritte Reich. Europa Verlag 1967. SZCI MARIE DR, Dr Otto Haas, 1972, DÖW All litteratur som kommer att nämnas nedan om inget annat anges har jag erhållit från DAS DOKUMENTATIONSARCHIV DES ÖSTERREICHISCHEN WIEDERSTANDES ( DÖW) Wipplingerstrasse 6-8 ( Altes Rathaus) 1010 Wien Tel: 0222/53 436/332 DW ANKLAGESCHRIFT 1943,BRIEF UBER OTTO HAAS, DÖW UMSCHLAG 233 ANKLAGESCHRIFT 6 Sept 1943, Der Oberreichsanwalt beim Volksgerichthof, DÖW UMSCHLAG 366. ANKLAGESCHRIFT 1943, Der Generalstaatsanwalt, DÖW UMSCHLAG 444 BRIEFE UND KARTEN VON PHILOMENA HAAS 1942- 1944. DÖW KURZBERICHT UBER DIE ILLEGALE TÄTIGKEIT DER SUDBAYRISCHEN UND ÖSTERREICHISCHEN GRUPPEN DER SP. ÖSTERREICH DOKUMENTATIONEN, DIE ERSTE REPUBLIK 1918-1938. BUNDESPRESSDIENST 1988. ÖSTERREICH DOKUMENTATIONEN; WIEDERSTAND UND VERFOLGUNG IN ÖSTERREICH 1938-1945. BUNDESPRESSDIENST 1988. ÖSTERREICH; TATSACHEN UND ZAHLEN; BUNDESPRESSDIENST 1990. MOTSTÅNDSRÖRELSENS STRUKTUR I ÖSTERRIKE Det totala antalet motståndare i Österrike under nationalsocialismen beräknas till ungefär 100 000. De mötte särskilt stora svårigheter för i andra länder fanns en klar fiendebild dvs det fanns ett samlat motstånd mot den tyska ockupationsmakten. Den tyska ockupationen i Österrike var betydligt diffusare. Dels talade ockupationsmakten och österrikarna samma språk och dels var nationalsocialisterna vida mer reprensenterade i Österrike än i andra länder. Den österrikiska motståndsrörelsen arbetade också i en mer fientlig miljö än i andra ockuperade länder. Det fanns angivare och anhängare överallt och de kämpade mot en gigantisk terror och propaganda apparat dessutom försvårades deras arbete initialt genom ställningstagandet av flera välkända österrikiska personligheter för nationalsocialismen tex kardinal Innitzer och socialdemokraten Karl Renner. Aktivt motstånd mot Hitler hörde till undantagen. Det österrikiska motståndet var fram till 1945 baserat på tidigare politiska grupperingar dvs socialdemokratisk motståndsgrupp, en kristdemokratisk grupp en monarkistisk, hemvärnsgrupp, komunistisk och katolska grupper. Efter Moskva deklarationen 1943, där de allierade fodrade att Österrike gav ett aktivt motstånd som en förutsättning för att Österrike skulle få bli en självständig nationalstat efter krigsslutet, intensifiserades motståndet och speciellt under åren 1944 och 1945. Alla politiska grupper aktiverades och under de sista månaderna av nationalsocialistiskt styre aktiviserades partisaner. Speciellt känd blev gruppen o5, ett konglomerat av olika politiska grupperingar. Denna grupp hade sedan slutet av 1944 kontakter med den politiska och militära ledningen för de allierade. Gruppen O5 arbetade mycket för att de allierade vid eventuell bombning skulle undvika stora bostadskarter och kultur byggnader i storstäderna. Genom initiativ av O5 gruppen bildades hösten -44 den provosoriska österrikiska nationalförsamlingen som var en helösterrikisk motståndsgrup med reprensentanter från alla politiska läger. För socialisterna var Adolf Schär en reprensentant han skulle senare bli Bundespresident i Österrike. I slutskedet av invasionen i Österrioke av de allierade kunde O5 grupper i Tirol under ledning av Dr Karl Grubel ( senare utrikesminister) befria staden Innsbruck Och på så vis rädda staden från skadegörelse då det aldrig kom till strid. O5-grupper lyckades också befria området mellan Bad Goisern och Bad Ausse, där det i saltgruvorna förvarades stora mängder konstskatter stulna från en mängd musee´r och dylikt över Europa. Där fanns mer än 7000 olika föremål och bland dem altaret i Gent som alltså lyckades räddas ur händerna på de fanatiska nationalsocialister som stod i begrepp att förstöra dem. Insatser gjordes även av O5 gruppen vid erövringen av Alpen Festungs verken vilket var en försvars linje av skyttegravar m.m som nationalsocialisterna hade byggt in i bergen och ansåg som ointagligt men som tack vare O5 gruppens goda lokalkännedom kunde föra de allierade rakt in i hjärtat på den. Sammanlagt dömdes 2700 motståndsmän till döden under nationalsocialismen och över 97000 österrikre, däribland 65000 judar mördades i koncentrationslägren. 20 000 österrikare föll offer för natinalsocialisternas eutansi på grund av att de icke ansågs som livsdugliga. Ytterligare 20 000 Österrikare dog som soldater i de allierades aemee´r eller som partisaner. 100 000 österrikare satt i fängelse för sina politiska åsikters skull. 250 000 österrikare dog som soldater i den tyska armee´n. 20 000 civila dog under bombningarna och stridigheter. Sammanlagt dog ca 400 000 österrikare under andra världskriget och då hade Österrike ca 6 miljoner invånare totalt. Detta innebar att Österrike tillhörde ett av de länder som hade drabbats hårdast under nationalsocialismen. Den österrikiska motståndsrörelsen kan inte betraktas som en väsentlig militär faktor under andra världskriget. Däremot måste man betrakta den som vägberedande för de framtida politiska grupperingarna i den andra republiken. De tidigare mot varandra under första republiken så fientligt inställda politiska grupperna lärde sig en ny koncensus. ( Lagerstrassekoncensus. ) Detta resulterade i en större förståelse för de politiska motståndarlägrets tankar och idee´r under den andra republiken och en större politisk och social stabilitet i dagens Österrike.